Påsken bär ofta en stillhet. En möjlighet att stanna upp. Att reflektera över vad som varit – och vad som vill växa vidare. I min serie har jag skrivit om: Tillhörighet. Tillit. Att stå kvar i sig själv. Nu vill jag ta det ett steg vidare. TILLIT – ett ord som rör sig åt båda håll Ordet TILLIT är speciellt. Det stavas lika fram och bak. Precis som tillit fungerar. Den ges och tas. Den byggs mellan människor. Men den börjar alltid i relationen till dig själv. När du står stadigt i dig kan du också möta andra med trygghet. Från tillhörighet till tillsammans Tillhörighet är viktigt. Att känna att man hör till. Men det är först när tillit finns som vi kan skapa något tillsammans. Det är där något händer på riktigt. Där vi: – vågar vara oss själva – lyssnar på varandra – står kvar även när det skaver T som i Trygghet Det finns ännu ett T som bär allt detta. Trygghet. Trygghet skapas inte genom kontroll. Den skapas genom närvaro, tydlighet och relation. När trygghet finns kan tillit växa. Oc

Vi människor vill höra till. Det är naturligt. Vi söker sammanhang där vi blir sedda, hörda och bekräftade. Men ibland händer något. Tillhörighet kan börja styra våra val på ett sätt som vi inte alltid märker. Det är där grupptryck kommer in. Grupptryck- En av våra sociala färdigheter där välfungerande verktyg finns för att motstå osunda grupper och bli trygg i sunda grupper. För assistans se mina kontaktuppgifter nedan. När vi anpassar oss mer än vi tänkt Grupptryck handlar inte alltid om tydliga situationer. Ofta är det subtilt. Du kanske: – håller med fast du egentligen inte gör det – säger inget när något känns fel – anpassar dig för att inte sticka ut Inte för att du vill – utan för att du vill behålla tillhörigheten. Tillhörighet eller anpassning? Det finns en viktig skillnad. Att höra till ska inte kräva att du lämnar dig själv. När tillhörighet bygger på att du är äkta skapas trygghet. När den bygger på anpassning kan du istället tappa din inre riktning. Modet att stå kvar i si

Om tillit, autenticitet och modet att stå kvar i sig själv. När vi börjar ställa frågan “Vem är jag när jag lever – inte bara fungerar?” väcks ofta en annan fråga. Vems tillhörighet lever jag i? Är det mitt eget val eller någon annans? Människan är en flockvarelse. Vi söker sammanhang där vi blir sedda, hörda och bekräftade. Tillhörighet är därför ett djupt mänskligt behov. Men ibland kan längtan efter att höra till göra att vi börjar anpassa oss mer än vi egentligen vill. Tillit – ett ord som rör sig åt båda håll Ordet TILLIT är speciellt. Det stavas lika både fram och bak. Precis som tillit fungerar. Den går från mig till dig – och från dig till mig. Tillit byggs i rörelsen mellan männis kor. Men den börjar alltid på ett ställe: hos dig själv. När du kan vara äkta i ditt sätt att vara skapas en stabilitet som andra också kan känna. När kontroll tar ö ver Ibland uppstår en annan dynamik i relationer eller grupper. Kontroll. Kontroll kan vara sund. Den hjälper oss att ta ansvar, hålla

Under många år var jag stark utåt. Ansvarstagande. Driven. Professionell. Jag visste hur man levererar. Hur man håller ihop. Hur man presterar. Men jag fick också lära mig skillnaden mellan att fungera – och att leva. För det är inte samma sak. Vem är du? Inte bara i din yrkesroll. Inte bara i relationer. Inte bara i det som förväntas av dig. Utan du. Privat och professionellt. Vi lever i en tid där det är lätt att fungera – men svårare att verkligen leva. Vi presterar, anpassar oss, levererar. Vi är duktiga, ansvarstagande, drivna. Men någonstans på vägen kan vi tappa kontakten med vår inre klarhet. Vår egen röst. Vår riktning. Vår kreativa kraft. För mig blev det tydligt när jag insåg att trygghet inte sitter i prestation. Den sitter i förankring. Att leva med trygg kraft i vardagen handlar inte om att vara perfekt. Det handlar inte om att alltid känna sig stark. Det handlar om att vara förankrad. Att veta vem du är – även när det blåser. Att kunna stå stadigt i dig själv – även när

– att starta MySelf AB med trygg kraft Alla hjärtans dag handlar ofta om att ge. Men vad händer när vi glömmer att ge till oss själva? Självomsorg är ett fint ord. Men det blir först levande när vi faktiskt tar ansvar för vår egen planhalva. Fotbollsplanen – igen Tänk dig din plan. Mittlinjen. Din planhalva. Målområdet – där dina känslor och ditt självbestämmande bor. Hur många får gå fritt där inne? Hur ofta springer du själv över till andras planhalva – innan du ens hunnit känna efter? Självomsorg handlar inte om att stänga grindarna. Den handlar om att veta när du ska stå kvar. Att säga nej – utan att förklara sig Många säger ja av vana. Av omtanke. Av rädsla för att göra någon besviken. Men varje ja till allt annat kan bli ett nej till dig själv. Att starta MySelf AB innebär att: stanna upp innan du svarar känna efter vad som är hållbart våga säga nej – utan anmälan varför Det är inte avvisande. Det är bestämt men ödmjukt. Du säger inte nej till att assistera. Du säger: Inte just n

Det är ofta inte situationen i sig som skapar otrygghet. Det är det som händer när någon tappar självkontroll – och hur vi andra svarar på det. I många sammanhang jag arbetat i, privat som professionellt, ser jag samma mönster: När en person tappar självkontroll blir mottagaren maktlös. Och när maktlöshet uppstår, börjar tryggheten skaka. Då tar vi ofta till: – tillrättavisande – vaktande och passande – syndabockstänkande – härskartekniker – eller överdriven kontroll Inte för att vi vill. Utan för att vi själva tappade fotfästet först. När makt ersätter trygg kraft I stället för trygg kraft uppstår något annat – en negativ kraft. En kraft som bygger på rädsla, position eller befogenhet snarare än relation och självreglering. Det kan visa sig: i familjen, mellan förälder och barn i skolan, mellan vuxen och elev i arbetslivet, när rollen tar över människan I professionella sammanhang ser jag ofta hur befogenhet i form av uniform, titel eller myndighet används när den professionella hålln