Att förstå betyder inte att ta ansvar för allt – om gränser, ansvar och social kompetens i relationer En av de vanligaste missuppfattningarna jag möter hos människor som är empatiska, ansvarstagande och inkännande är denna: att förstå automatiskt innebär att ta ansvar. Men det gör det inte. Att förstå någon – deras känslor, deras bakgrund, deras situation – är en viktig social förmåga. Det är en del av mentaliseringsförmågan. Men när förståelsen glider över i överansvar, börjar något skava. Många säger: “Jag förstår ju varför hen reagerar så.” “Jag vet att det inte är lätt för den andra.” “Jag vill inte göra det värre.” Och sakta, nästan omärkligt, börjar de bära mer än de ska. Här är en viktig skillnad att stanna upp vid: Empati är att förstå. Ansvar är att välja vad som är mitt. När vi inte skiljer på de två blir vi trötta. Irriterade. Otydliga. Och ibland arga – utan att riktigt förstå varför. Mentaliseringsförmåga hjälper oss att se både oss själva och den andra i sammanhanget. Men

När ett nytt år börjar finns det ofta en förväntan om att göra annorlunda. Sätta mål. Förändra beteenden. Tänka nytt. Men innan vi gör något alls, behöver vi ibland stanna upp och fråga oss: Hur väl förstår jag egentligen mig själv – och andra? I årets första reflektion vill jag lyfta något som jag ser som en av de mest avgörande förmågorna för balans, relationer och inre lugn: mentaliseringsförmåga. En förmåga som kan tränas upp. Mentaliseringsförmåga handlar om att kunna se sig själv utifrån – och andra inifrån. Att förstå att mina tankar, känslor och reaktioner inte alltid är hela sanningen, och att andra bär sina egna perspektiv, behov och känslor. När den förmågan stärks händer något viktigt: vi får mer balans. mindre konflikt. och större förståelse för sammanhanget vi befinner oss i. Här möts inre kraft och social kompetens. Den inre kraften hjälper mig att förstå mig själv: vad som triggar mig, vad jag behöver, hur jag reagerar under press. Den sociala kompetensen hjälper mig at

En social färdighet vi ofta glömmer bort Det finns något särskilt med att stå vid vatten. Särskilt så här års, när det rör sig långsamt, ibland isigt, ibland nästan stilla. Idag stannade jag upp. Inte för att planera nästa steg. Inte för att analysera. Utan för att se. Se vad som faktiskt har blivit gjort. Se vad som burits. Se vad som tagit kraft – och vad som gett kraft. Vi är många som är duktiga på att gå vidare. På att fokusera framåt. På nästa sak som ska lösas, förbättras eller utvecklas. Men betydligt färre av oss är lika skickliga på att belöna oss själva. Och ändå är det just det som är en av de mest grundläggande sociala färdigheterna. I min bok Ett lite annat sätt att tänka beskriver jag belöning som något annat än yttre belöningar, prestation eller applåder. Att belöna sig själv handlar inte om att “unna sig” efter att ha presterat färdigt. Det handlar om att erkänna sin egen resa. Att säga till sig själv: Jag ser dig. Jag vet vad det här har kostat. Det räcker nu. Många m

2026 närmar sig, och med det kommer en av de största uppdateringarna jag gjort i mitt företag och på min hemsida. Under lång tid har jag känt att något är på väg att skifta – både i mig och i det arbete jag gör tillsammans med er. Nu är tiden här. Det är dags för förändring. Varför en förändring – och varför nu? När jag jobbar med personlig utveckling, återhämtning och självledarskap blir det så tydligt: förändring är inte något vi väntar in, det är något vi aktivt skapar. De senaste åren har jag mött hundratals människor som söker vägledning, klarhet och hållbar förändring. Samtidigt har jag själv växt, utvecklats och skapat nya metoder, nya verktyg och nya sätt att möta både individer och organisationer. För att hemsidan och mitt erbjudande ska spegla detta behövde strukturen byggas om – från grunden. Vad du kan förvänta dig av den nya sidan Den nya versionen av jcifc.se är skapad för att göra det enklare för dig som besökare att: hitta rätt tjänst för just din situation förstå hur j

Stress kommer när verkligheten inte är som du önskar att den skulle vara Vi har alla varit där. Stunderna då livet inte riktigt blir som vi tänkt oss. När vardagen krånglar, barnen inte lyssnar, arbetet hopar sig eller kroppen säger ifrån. Ofta uppstår stressen just här – i klyftan mellan hur vi önskar att verkligheten vore och hur den faktiskt är. Ur detta perspektiv är stress inte bara en reaktion på ”för mycket att göra”, utan ett resultat av våra tankar och förväntningar. När våra inre bilder och vår yttre verklighet inte matchar, växer frustrationen. Ett litet annat sätt att tänka I min bok Ett litet annat sätt att tänka – privat, personligt och professionellt beskriver jag hur vi kan förhålla oss annorlunda till vardagen. Istället för att kämpa emot det som är, kan vi träna oss i att acceptera situationen som den ser ut just nu. Det betyder inte att vi ger upp – utan att vi skapar en lugnare plats att stå på innan vi agerar. Det är från den platsen vi kan hitta tydligare, klokare

Utforska verktyg och strategier för personlig tillväxt som kan hjälpa dig nå dina mål och öka din framgång. Lär dig om självreflektion, målsättning och livslångt lärande.